Uppdrag granskning tog i sitt program den 13 november 2019 upp hur svensk minerallag ställer markägare helt skyddslösa när gruvbolag, ofta utländska, vill provborra på jakt efter mineraler. Om Bergsstaten säger ja har bolagen nämligen rätt att provborra, oavsett vad markägaren tycker. Om alla tillståndsmyndigheter i slutänden säger ja har bolagen också rätt att starta gruvor för att utvinna de åtråvärda mineralerna.
Programmet handlade till största delen om Österlen i Skåne där det sägs finnas gott om vanadin, en metall med förmåga att lagra stora mängder energi. Vanadin behövs bland annat i de batterier som ska ersätta bensin och diesel som drivmedel i bilar och för att lagra sol- och vindenergi.
Enligt bergmästare Åsa Persson finns i dagsläget cirka 600 gällande undersökningstillstånd för provborrning i Sverige. De flesta ansökningarna går igenom, men enligt Persson leder dock ytterst få till att det verkligen blir en gruva. På 600 tillstånd räknar hon med att det rent teoretiskt mynnar ut i en halv till en gruva. Men människor som bor i eller i närheten av de områden där det ska provborras är oroade över vad som kommer att hända med deras livsbetingelser om de får en gruva på sin mark eller som granne. Det finns mycket att oroas över.
Ingen lösning på avfallshanteringen
Vanadin utvinns ur alunskiffer som även innehåller uran. Brittiska Scandivanadium, som provborrar efter vanadin på Österlen, har ännu ingen lösning för hur det uranrika avfallet ska hanteras. Men bolaget trycker på en öm punkt när de hävdar att de vill utvinna vanadin för att rädda klimatet. Vad avallet beträffar vill de lösa frågan ihop med samhället och aktieägarna. De säger också att de ska återställa naturen när de utvunnit det som finns i berggrunden och gruvan ska stängas.
Läs artikel på svt.se>>
Se programmet ”Jakten på mineralerna” på SVT Play>>
Många utländska bolag
Enligt Uppdrag gransknings kartläggning är minst en tredjedel av de bolag som prospekterar utländska. Om det går så långt som till gruvnäring i Skåne finns det relevanta frågor att ställa, förutom hur uranrikt gruvafall ska hanteras. Vad händer om Scandivanadium plötsligt råkar gå i konkurs när det är dags att återställa såren i naturen? Ska vi tillåta att ett utländskt bolag får tömma svensk berggrund på värdefulla metaller och lämna stora kostnader för återställning i knäet på svenska skattebetalare? Vad har vi för garantier för att företaget över tid står för det de åtagit sig? Kan vi ta ut en rejäl depositionsavgift som en garanti för att företaget inte smiter från sina åtaganden att återställa?
Dessutom finns det stora skäl att ifrågasätta om nya energislukande gruvor är rätt väg att gå för att rädda klimatet. Som vi på lavergruvan.se ser det är omsorg om klimatet bara en förevändning för gruvbolagen att kunna plocka ut extremt stora vinster och i slutänden kanske lämna stora kostnader till svenska skattebetalare. Det känns oroande!